hitta smärtpunkterna och skriv backstories

När du planerar din roman och dina karaktärer måste du inte bara bestämma hur de ser ut, hur de pratar, vad de vill och längtar efter. Du måste också hitta deras smärtpunkter. Enkelt uttryckt är det situationer där dina huvudkaraktärer känner sig trängda, kränkta eller rädda. I din berättelse använder du dessa till att gestalta dina karaktär, visa deras svagheter och inte minst är det en källa till personlig utveckling, en svårighet att övervinna – centralt i allt berättande.

Backstories är det du skriver innan du börjar berätta din historia, skriva din roman. Backstories är några utvalda sekvenser som skildrar hur dina huvudkaraktärer utvecklade sina smärtpunkter. T ex: varför är Steven rädd för höjder, varför har Carl svårt att ta order från en kvinna, varför tycker inte Tanja om när kollegor rör henne på jobbet. Dessa backstories har du med dig i ditt skrivande, i bakhuvudet. Du antyder dem i din roman eller skriver ut dem i klartext, kanske även en eller annan backstory kommer in i din berättelse som en sidohistoria.

Det här är saker som visar flera sidor av dina karaktärer och inte minst – det berör!

Snow Flake-metoden

Jag blev ganska nyligen bekant med Snow Flake-metoden och gillade den direkt när jag läste om den.

I korta drag går det ut på att du börjar din roman med en enda samman-fattande mening som du sedan i flera steg bygger ut steg för steg till en hel färdigskriven roman.

Fördelen med den här metoden är dels att du verkligen planerar det du vill berätta (det kan jag tjata om hur mycket som helst!) men också att du får handrgripliga tips om hur du ska få din textmassa att växa, växa, växa tills det en dag är en hel roman.

Jag hade inte tänkt använda den i mitt nuvarande projekt ”Atomvinter” men ändrade mig när jag kände att jag hade svårt att komma till den punkt när jag var tillräckligt färdigplanerad för att börja skriva all text.

Jag gillar verkligen att vara mitt i Snow Flake och känna att man hela tiden har en framåtrörelse i sitt projekt.

Läs mer här:

http://www.advancedfictionwriting.com/art/snowflake.php

Att gå från idé till synopsis

Kreativitet och planering är ett skrivarprojekts glädjeperiod.

Innan det hårda arbetet med att få ner tankar och historien på papper vidtar så kan du ägna dig åt planering, tankeexperiment och fördjupning.

Börja med att fomulera en one-liner. Din textidé i en mening. ”Det här är historien om…”  Klarar du inte att få ner huvuddragen i en oneliner så gapar du troligtvis över för mycket. Skär ner, koka ihop.

Därefter är det dags att formulera en baksidestext till en tänkt slutprodukt, en bok. Här kan du lägga ut texten lite mer och du kan tillåta dig att vara lite lockande och säljande, att inte berätta allt. Testa texten på nära vänner, be om deras spontana åsikter.

Därefter ska du jobba vidare på din idé tills du har hela historien klar för dig, jag menar då huvuddragen. Var börjar du, vad brottas protagonisten med, vem/vad är antagonist och hur. Jobba med berättelsens dramatiska kurva, huvudpersonens personliga utveckling. Skriv ner allt, skapa ett synospsis.

Ge projektet ett arbetsnamn. Sedan är det dags för detaljplanering

 

Allt det här har jag gjort i mitt andra romanprojekt. Och arbetsnamnet är satt till: ”Atomvinter”

Äntligen! Ett smygande välkommen utan fanfarer

Idéer till texter kan komma nästan vart som helst ifrån. Och när som helst. Jag har många gånger anlitat mitt undermedvetna, planterat en tankeprocess där, som jag dagen efter, eller senare, kunnat skörda frukterna av. Alla de tankar och alla de processer hjärnan utför utanför vårt medvetna vardagsjag är en enorm resurs. Använd dem!

I augusti kom lusten till att skriva nåt långt igen tillbaka. Sen dess har jag känt att det nånstans inom mig funnits en bra romanidé. Jag lockade och pockade på den, trodde den skulle komma plötsligt och med pukor och fanfarer. Istället har den nu börjat komma smygande.

Jag njuter för fullt av hur den kommer till mig, bit för bit! Som nåt som sakta stiger upp ur havet.

Det blir en intressant vinter det här  🙂