07
Dec
11

Visst sågs vi i Mexiko?

Jag åkte tunnelbana hem idag, mitt i rusningstrafiken som vanligt. Vid Slussen steg en en man i 30-årsåldern på tillsammans med sin flickvän. Han såg mig rakt i ögonen redan när han stod ute på plattformen och väntade på att få komma in. Så gick han rakt emot mig med ett pekfinger utsträckt framför sig. Han såg bra ut, var välklädd i mörk midjelång jacka, han bar moderna stora glasögon och frisyren var medvetet och kontrollerat smårufsig.
– Det är du, eller hur?
Jag kände inte igen honom och det syntes säkert.
– Vi sågs i Mexiko, eller hur?
– Nej jag har aldrig varit i Mexiko, svarade jag och log lite för att lätta upp situationen.
Han såg ut som han inte trodde mig. Fick en liten rynka mellan ögonen, nästan bara för att vara artig.
– Säkert?
Flickvännen vred sitt söta ansikte fram och tillbaka mellan oss.
– Vad gjorde vi i Mexiko, undrade jag. Hade vi roligt?
Nu verkade han mer tveksam, såg ner på sin huvudet kortare flickvän och skakade på huvudet. Hon i sin tur såg upp på mig och sa:
– Det måste ha varit en dubbelgångare.

De gick av redan vid nästa station medan jag fortsatte till Skanstull. Jag kunde inte riktigt släppa det som hänt, tankarna började snurra. Vilken tjugo år äldre man hade han mött i Mexiko? Och vad hade de för trevliga minnen tillsammans? Varför hade de inte hörts sedan dess? Var i Mexiko hände detta? Där finns så många spännande miljöer.

Det började snurra idéer till en text i mitt huvud, här fanns ett ämne till en intressant historia i exotisk miljö.
Och just så här är det, vare sig du tänker på det eller inte. Glöm det där med att kreativitet är nåt som man ska slå på i vissa situationer, just när det behövs. Och sen ska det bara flöda. Ungefär som när man skruvar på vattenkranen för att tvätta händerna. Kreativa brunnar som den här finns runt omkring dig nästan hela tiden och nästan överallt. Missa dem inte. Ös ur dem. Låt tankasrna vandra vidare, gör anteckningar. För mig blev det en skiss som får vila i väntan på mer tid att skriva historien.
Det fina är att när jag sen börjar skriva kan jag brodera ut det hela precis som jag vill. Kanske var det så att jaget här ovan visst kände igen honom från Mexiko, men varför ville han inte erkänna det? Vad döljer han? Och vilken roll spelar egentligen hans nya flickvän?

Annonser

0 Responses to “Visst sågs vi i Mexiko?”



  1. Kommentera

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s


%d bloggare gillar detta: